Vi skapar beredskap i vår egentliga hemvist

Vi tror starkt på att förbereda oss inför morgondagens utmaningar genom att förankra oss i vår egentliga hemvist och förstå oss själva som varelser, individer och gemenskaper.

Vi vistas allt mer sällan i den egentliga hemvist som vi är formade för. Våra moderna livsstilar saknar ofta de naturliga stimulanser som våra kroppar och sinnen behöver för att fungera riktigt bra. Samtidigt sprider sig känslor av meningslöshet, rotlöshet och ängslan ut sig i vårt moderna samhälle.

Vi alla ser och möter detta i vår vardag. Många vuxna mår dåligt och ohälsan är omfattande bland unga. Vi ser också tydligt att samhället inte är tillräckligt bra rustat för att hjälpa.

Vi kan mycket bättre och vi måste därför våga utmana det tillstånd som råder.

Att utmana sig själv, varandra och de rådande förhållandena är en svår uppgift. Det kräver mod, handlingskraft och uthållighet. Förändring är svårt, men att stanna kvar i rådande tillstånd är ännu svårare.

Vi måste alltså investera i oss själva, i varandra och i våra gemenskaper. Det kräver att vi ser bortom våra omedelbara bekvämligheter och våra nuvarande rädslor. Vi måste fråga oss vilka av våra nuvarande sätt, val och beslut som måste ändras. Vi måste hitta nya stigar och nya destinationer.

För det måste vi gräva djupt i våra värderingar. Vi behöver i mycket högre grad återansluta till vårt egentliga habitat för att fungera bättre och få oss att bättre förstå vilka vi är och vad vi tycker är viktigt och meningsfullt.

Att utmana varandra och därigenom bidra till varandras utveckling är en handling av empati och gemenskap. Det må vara kämpigt för stunden, men med vetskapen att arbetet sker av empati och medmänsklighet är det lättare att förstå att det obekväma verkligen kan övervinnas och att det är värd all ansträngning.

Vi rustar oss genom att utveckla och sprida kunskaper, genom att stärka vår kraft och främja meningsfulla relationer, som till oss själva, till vår omgivning, till vår egentliga hemvist och till de människor som var här före oss.

Denna upprustning, denna förändringsresa, börjar inom oss själva och med de människor vi har omkring oss.

Vi väcker nu denna lilla torparby till liv för det högre syftet att främja framtidstro. 

För vårt inre ser jag att denna torparby är en inspirerande lägereld och en attraktiv symbol för mod, handlingskraft och uthållighet.