Det är lätt att ärva någon annans måttstock kring begreppet “framgång”. Du vet: Titel. Lön. Synlighet.
Men frågan är enklare – och svårare – än så: Vad är framgång för just dig?
På Westmanna Camp talar vi ofta om arbete som något mer än prestation. Arbete är ett fält där ens natur möter ett verkligt behov. När det mötet fungerar händer något särskilt. Vi blir inte bara mer effektiva, vi känner också mer mening. Att vi kan gör mer positiv skillnad.
Att definiera sin egen framgång börjar med självkännedom.
Vad faller sig naturligt för dig?
När känner du att tiden försvinner?
Vilka uppgifter ger dig energi istället för att tömma dig?
Vilka problem irriterar dig så mycket att du vill göra något åt dem?
I frågorna ovan finns spåren av våra begåvningar. Potential. Och begåvningar är till för att användas. När du eller jag placerar dem i ett sammanhang där de behövs, uppstår flera saker samtidigt: du mår bättre, du gör verklig skillnad och arbetet får mening.
Det betyder inte att vägen blir enkel. Tvärtom är den ofta tuff. Men den blir sann och mer meningsfull. Andra vägar, de som vi inte väljer själva, är nog inte mindre tuffa.
Vi kan här alltså definiera “framgång” som att leva och verka i linje med sin natur – på en plats (i ett område) där ens förmågor faktiskt gör nytta. Det är en mer krävande definition än att bara jaga yttre symboler. Men den är också stabilare. Den håller över tid.
Om man vågar gå sin egen väg, så ökar sannolikheten att det yttre trycket från andra minskar. Det tappar sin kraft.
Alltså: När vi vet varför vi gör det vi gör och att vi känner att det är i linje med vilka vi är – då tappar andras förväntningar sin makt.
Att definiera sin egen framgång är att bli litet mer fri.
Miniövning: tre frågor att börja med
Här är tre frågor. Ta fram papper och penna (ditt skrivblock) och skriv ned dina svar.
1. När under den senaste tiden har jag känt mig som mest levande och engagerad i en uppgift? Vad gjorde jag då?
2. Vilka uppgifter eller situationer söker sig människor naturligt till mig för att få hjälp med?
3. Om jag inte jämförde mig med någon annan – vad skulle jag då vilja bli riktigt bra på, och varför?
